Thailand och systerhjärtat

Mitt bland de vardagliga kontakterna kan man höja på ögonbrynet åt ett nummer som inte riktigt passar in. Märkliga siffror, måste vara från någonstans långt bort. Från Thailand faktiskt, där lillebror vandrar strand upp och strand ner, dricker drinkar ur kokosnötter och myser med klättrande apor. En mycket välkänd röst, från långt bort, som ringde för att kolla läget. Systerhjärtat kokade över.

Julstrumporna

"Julstrumpor ska vi ha!" har det låtit från den av oss som håller på traditionerna. "Vad är det?" har det låtit från hon vars far klädde granen på juldagen med orden bättre sent än aldrig. Nå. Jag ger det här med julstrumpor en chans, men villkoret är att vi syr dem själva. Sagt och gjort:

Helt vanligt

Lite vanlig lördagshandling bara. Inget konstigt med det.

Lördag morgon

Jag ligger på övervåningen i sängen och sms:ar frukostbeställningar till köket; kaffe tack. Juice tack. God smörgås tack. Pannkakor vore gott tack. Bra dagar börjar precis såhär.

Födelsedagsbarn i sparkdräkt

Idag firar vi två födelsedagar: Tullan som fyller fem månader (här i sparkdräkt á la 2011-tal) och Nina som fyller 27 år (här i sparkdräkt á la 1980-tal). Grattis!

Tillbaka till gymnasiet

Vi tog tillfället i akt och hälsade på gymnasieskolan och fröken Ninas lektion när det var öppet hus igår. Efter att ha deltagit i en lektion om livsstil och hälsa tillsammans med tonåringar och deras föräldrar, fick vi gå backstage. Bland uppstoppade djur och gamla skåp fyllda med VHS-band fick vi härja i några lyckliga minuter.

Tullan rapporterar

Världens bästa Tullan rapporterar att den randiga outfiten jag köpte när hon var världens minsta bebis äntligen passar, såhär ett halvår senare.

Livstecken

Livstecken, äntligen! Tydligen lever lillebror livet i Dubai och har det gott, vilket lugnar svaga systernerver.

Jävla lillebror

Hela veckan har varit lite gråare och ledsnare än vanligt. Hormoner, har jag muttrat tyst för mig själv. Hormoner, och jävla november, det måste vara det.

Men hormonerna är i hyfsat tillstånd, och november börjar ju varmt i år.

I en veckas tid har jag räknat ner min lillebrors avresa. Han ska ut i världen och uppleva och äventyra. Detta ska han göra på obestämd tid. Det är en märklig sak, det här med att säga hejdå, på obestämd tid.

"Hejdå" sa jag. "Hör av dig hela tiden och ha kul".
"Hejdå" sa han. "Jag hör av mig".

Och så la vi på och snart landar han i ett varmt land och börjar äventyra.

Och idag är den gråaste dagen på veckan. Trots hormoner i hyfsat tillstånd och varm november.

Jävla lillebror.