I gömmorna

I gömmorna hittade jag en fin gruppbild. Osäker på om det faktiskt jag som tagit den (allt pekar ju dock på att det inte är jag, eftersom vi av erfarenhet vet att gruppbilder inte är min starka sida), eller om det är en av de andra tre blivande fotograferna.

Oavsett fotograf, bilden visar den där eftermiddagen, den där allra sista eftermiddagen efter ett år tillsammans i mörkrummet. Den där eftermiddagen när vi rullade ner för backen, om och om igen. Den där eftermiddagen när vi sa hejdå och lycka till och ingenting kommer någonsin att bli som det här.

Och så den här bilden.

Så himla bra och så himla trevligt

Jag har en rad av fula gruppbilder bakom mig. Gruppbilder som jag tycker är absolut nödvändiga att ta i stundens hetta, eftersom vi har haft det så himla bra och så himla trevligt och nu ska det minsann visas på bild.

Men så blir det alltid så fult. Och det blir liksom aldrig sådär Pripps Blå-härligt, och sällan representerar gruppbilderna jag tvingat alla att ställa upp på all den där härligheten vi just varit med om.

Men okej då, här kommer en riktigt ful och misslyckad gruppbild, tagen för några helger sedan efter en av världens bästa utflykter. Intet på något sätt representativ, inte ett dugg Pripps Blå.

Uselt

Det jag avskyr mest är en dåligt uppdaterad blogg. Och just nu är det här är en uselt uppdaterad blogg. Men twitter går bra!

Gudson

Idag fyller den fina gudsonen år, och i söndags fick vi vara med och fira ettårsdagen.

Slipa presentationen

"Det låter som om du berättar om en skitkonstig dröm du har haft. Jag fattar inte, honung, melodikrysset, åka hem mitt i natten? Det är så förvirrat" säger min kollega när jag berättar om min helg.

Kanske ska slipa lite på min presentationsteknik en aning.

Morfar

Morfar ville aldrig har något i födelsedagspresent. Men vi prackade på honom böcker och lotter och värmedynor och godis och fotografier och igelkottar i keramik. Och så åt vi smörgåstårta och morfar bjöd på konjaken ingen tyckte om. Och så bjöd han på sina skratt och sina finurliga leenden.

Idag skulle morfar ha fyllt 92 år, och vi har saknat honom i ett halvår.

Rykande färsk

Rykande färsk leverans väntade mig på kontoret imorse. Och i helgen får jag provköra. Mitt jobb=bäst.

Gotta love that Västmanländska

Ibland blir det lite extra tydligt var man kommer ifrån. Som när man på klingande västmanländska säger "Och så tröck jag bara på den här" eller när man försöker förklara att "jag bara klöpp lite".

Och så blir man lite extra varm i hjärtat och får mer hemlängtan när man ser sin dialekt i skrift, av sin systerdotter, som tydligen har setat i två timmar.

Bjucka på en bild

Föräldrarna 30 mil bort bjuckade på senaste bilden på Tullan, och hennes faster kan konstatera följande tre saker:
1. Av den senaste kroppshyddan att döma var det längesedan jag träffade henne.
2. Hula-hula passar ypperligt i luvtröja.
3. Tullan är världens bästa tjej.

Söndag

Det behövs inte så mycket mer just idag.

En liten vers

Jag saknar min syster och min bror, min far och min mor. Jag saknar min andra bror, och jag saknar min mor-mor.

Fina ungar

De här är fina ungar det!