Och där mådde vi

Idag drack jag morgonkaffe på stentrappan utanför mitt hus. Där satt jag, i solen, med Emil bredvid. Där mådde vi.

(Att jag sedan sprang runt som en galenpanna och skrek om gardiner och hämtning och pendling väljer jag att bortse från. Livet är gott, visserligen, men att vara vuxen är att vara som vanligt. En galning som skriker ibland, alltså.)