Sen Tullan var här har vi badat, ätit och varit på packmoppeturné. Nu är huset tomt och det känns...tomt. Alla fina besök under sommaren verkar lida mot sitt slut, och det känns vemodigt. Ska jag behöva fylla alla rum själv nu? Vem ska sova på alla madrasser? Inte längre koka fulla kaffekannor?
Man glömmer lätt vilka fantastiska människor man har i sin omgivning. Man glömmer lätt hur fint det är att de faktiskt vill komma och hälsa på, och tillbringa sina lediga dagar tillsammans med oss i det rosa huset. Jag är tacksam. Väldigt tacksam, och jag saknar er, varendaste en.
Snälla kom tillbaka!
Jag skulle så gärna fortsätta skita ner och brygga på tok för mycket kaffe hos dig/er. Det var fantastiska dagar hos er och vi kommer att göra om det, vi lovar!! Kram
SvaraRadera/S
Skönt att höra! KRAM
SvaraRadera