Han längtar efter sovmorgon och tid på morgonen, jag längtar efter lediga eftermiddagar och tid på kvällen. Men vi vill ju åt samma sak; tid att träffas. Inte bara springa förbi varandra och säga godmorgon, ha en bra dag, du är fin, vi ses sen, tack för maten, jag fixar det, vi ses sen, godnatt, du är fin, dröm sött.
Från första dagen vi blev tillsammans har vi levt två olika liv, där vi haft förmånen att då och då träffas och här och där bo tillsammans. Den här hösten har vi för första gången försökt oss på ett liv, inte två olika.
Därför gillar jag egentligen vardagen. Springa-förbi-dagarna. För det påminner mig om att vi har ett liv som vi delar på, inte två olika. Och även om det är mycket spring och åka och hejpusses, och även om vi längtar efter tid, så är vardagen ändå stort. Iallafall hos oss, och iallafall den här hösten.
Älskade barn, så är livet! Kramar till er båda
SvaraRaderaSå är livet! KRAM!
SvaraRadera