Jag kände ju egentligen Elma innan jag träffade henne. Åtminstone kändes det så. Därför var den där hårda kramen helt naturlig när vi väl sågs för första gången.
Sen gick det snabbt. Jag lärde känna Elma i takt med att Myran växte i hennes mage. Idag är det svårt att förstå hur livet skulle ha varit utan Elma, Myran och Dino. Jag har ju alltid känt dem, egentligen. Åtminstone känns det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar