Lucka #22

Till farmor kunde man gå och få kakor ur burkar. Mängder av olika plåtburkar, med mängder av olika kakor. Ibland satt hon vid den väldiga vävstolen, och slog hårt tills mattorna tog form. En gång tog jag och Matte allt garn farmor hade och dekorerade hela vardagsrummet. "Vad fint", sa farmor, istället för att bli arg på alla nystan som förvandlats till ett enda trassel i hennes vardagsrum.

Farmor var en ärlig kvinna, med fötterna på jorden och händerna i otaliga handarbeten och mängder av bulldegar. Farmor hade en kristallkrona, som var det finaste jag visste när jag var liten. Hon var redig, min farmor. Och väldigt, väldigt klok.