Jag var väldigt förälskad i Micke. Vi gick på högstadiet och även om jag aldrig skulle erkänna det då kan jag erkänna det nu. Den förälskelsen är kvar, även om den har ändrat form. Då hade jag tonårsdrömmar om att vi skulle hångla bakom A-salen, idag har jag drömmar om att vi ska träffas lite oftare. Utan att för den sakens skull hångla värst mycket.
Vi pratade mycket. Bakade. Spelade pingis och såg på film. Sov över hos varandra och spelade spel. Vi gjorde egentligen allt, förutom att hångla då. Så sakta men säkert försvann den där förälskelsen, och ersattes med något mycket bättre. Vi blev vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar