onsdag 14 december 2011

Lucka #14

Han var så pyttig, där han låg på Daniels arm. Jag satt och stirrade på honom under hela fikat. Tyckte det var stort att få hålla honom, och att han äntligen var hos oss.

Vi har lekt mycket flygplan, han och jag. Vi har flugit högt högt högt upp. Att få honom att kikna av skratt har varit det bästa. Han växer snabbt, han har blivit storebror och är för tung för att leka flygplan med idag. Idag följer han med på granjakt och handlar sitt eget lördagsgodis. Sötaste ungen, vad jag är glad att du finns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar