En gång jagade mormor vår ilskna tupp med en kvast. Den gav sig på barn, och som den barnförsvarare mormor var och fortfarande är, tog hon sig an den elakaste tuppen i byn.
Mormor är den gladaste jag vet. Hon skrattar och ler med sina blå ögon som ingen annan kan. Käkar praliner och har skafferiet fullt med kakor som ingen annan har. Och hon kan sy, min mormor. Som ingen annan kan.
Ingen kan ta sig an mormor, inte ens elakaste tuppen i byn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar