Lucka #13

Han presenterade sig som Mattias, och jag påpekade snabbt att han bar samma namn som min lillebror. "Men jag stavar med h!" sa han, och jag svarade "det var ovanligt. Är du en ovanlig man, Mathias?".

Och det var han ju. En ovanlig man, alltså. En ovanligt snäll man. En ovanligt pratsam man. En ovanligt fin man som blev ovanligt vanligt sjuk, skulle det visa sig fem år efter mitt första samtal med Turbo.

Det finns hundratals minnen och samtal tillsammans med den ovanliga mannen. Det finns hundratals skratt, och hundratals tårar. Vad vi önskar att lucka nummer tretton kunde få vara verklig, att den ovanliga mannen mannen kunde kliva ur den och vara hos oss igen. Älskade, ovanliga Turbo.